Statement

Det känns tungt när jag en kall, mörk oktobermorgon kommer ut till vedugnen. Det regnar och kroppen värker fortfarande av alla de tunga lyften. Föregående dag placerades 20 skulpturer i ugnen. Nu har jag tolv timmars bränning framför mig. Jag låter värmen stiga sakta. Man måste vara försiktig med stora former – stiger temperaturen för fort ligger misslyckandet på lur. I vedugnen lever leran sitt eget liv och eldens flammor tillför dimensioner som inte går att uppnå på annat sätt.

Jag ger kraften i den intuitiva känslan stort utrymme i skapandeprocessen. Den våldsamma kampen med leran vill jag också förmedla. Några dagar senare tömmer jag ugnen. Och trots att jag lyckats bemästra bränningen blev ingenting som jag hade tänkt mig.

Det blev så mycket bättre.

It feels harsh in the cold and dark October morning when I arrive to the kiln. It is raining and my body is still aching from all the heavy lifting. Twenty sculptures were placed in the kiln the previous day. Now I have 12 hours of firing ahead of me. I am letting the temperature rise slowly. One must be careful with large forms – if the temperature rises too fast, failure lies in wait. Inside the wood fire kiln, the clay has a life of its own and the flames of the fire add dimensions that could not be achieved in any other way.

I give a lot of leeway to the power of intuitive feeling in the creative process. The violent struggle with the clay should also come through. The kiln is emptied a few days later. And even though I had successfully mastered the firing, nothing came out as I had planned.
It was a lot better.